måndag 16 september 2013

Det finns alltid där

Det finns alltid där.
Tankar.
Om. 
Just nu.
Inget är givet.
Ganska ofta glömmer jag  bort det. Vandrar på i livet. På vandringen är vi ganska ofta en vanligt familj. Jag glömmer att vi har haft en liten cancersjuk kille. Jag glömmer att vi är på vårt första år att uppföljning. Att han följs upp var tredje månad just för att. Just för att OM finns. Just för det kan hända. Just för att det händer. Det kan hända att nästa MR visar att det de elaka cellerna är tillbaka. Vad gör vid då?  Bryter i hopp. Troligen rätt ordentligt. Vad gör vi sen? Orkar vi?  Troligen, för vad ska vi annars göra.......
MEN det skrämmer, såklart.

Samtal vid köksbordet. Samtal om en pappa som dött av cancer. Ebbe säger blixtsnabbt "men jag är frisk". Det leder till en samtal kring de elaka cellerna. Att det inte alltid går att ta bort dem. Om Ebbes elaka cellerna som jagats bort av starka mediciner, operation och strålning. Det blir viktigt att Ebbe ändå minns. Det blir och är viktigt att vara ärlig. Cancern kommer för alltid vara en del av honom. Det kan komma att påverka honom senare i livet. Den kan faktiskt komma tillbaka. De elaka cellerna kan leka kurragömma. Det är därför vi måste leta efter dem men röntgen bilder. Ebbe lyssnar. Säger jaha. Men nu är jag frisk. Ja det är du säger jag. Och jag tror inte att de kommer tillbaka.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar